Från neutralitet till Nato: Svensk utrikespolitik under 200 år
Från neutralitet till Nato: Svensk utrikespolitik under 200 år
Publicerad
På bara några månader beslutade Sverige att överge sin 200-åriga tradition av militär alliansfrihet och ansöka om medlemskap i Nato. Detta historiska skifte i svensk säkerhets- och utrikespolitik behandlas nu i en ny bok.
Boken Från neutralitet till Nato: Svensk utrikespolitik under 200 år är skriven av statsvetarna Ulf Bjereld och Ann-Marie Ekengren. Den ger fördjupade insikter i den svenska utrikespolitikens utveckling från freden i Kiel 1814 till Sveriges medlemskap i Nato 2024.
– Boken vänder sig i första hand till studenter i statsvetenskap, historia, internationella relationer samt freds- och konfliktforskning, men passar även journalister och andra intresserade av svensk utrikespolitik, säger Ulf Bjereld.
Vad drev Sveriges väg från neutralitet till Nato-medlemskap?
– Sveriges övergång från neutralitet till Nato-medlemskap drevs av flera faktorer. Efter Sovjetunionens kollaps och kalla krigets slut minskade hotbilden mot Sverige, och neutralitetspolitiken upplevdes som föråldrad. Sverige inledde i stället ett närmare samarbete med Nato och blev medlem i EU, förklarar Ann-Marie Ekengren.
När Ryssland åter framträdde som en offensiv stormakt i början av 2000-talet intensifierades den svenska debatten om Nato-medlemskap.
– Rysslands invasion av Ukraina 2022 och Finlands beslut att söka medlemskap blev avgörande. Opinionen svängde snabbt, och den svenska regeringen såg Nato som det enda realistiska säkerhetspolitiska alternativet, säger Ann-Marie Ekengren.
I boken belyser författarna även kontroversiella frågor, som exempelvis Sveriges hemliga samarbete med Nato under kalla kriget, trots landets officiella militärpolitiska alliansfrihet.
Hur kan detta samarbete förstås? Var det ett dubbelspel?
– Det är svårt att förena demokratisk öppenhet med säkerhetspolitisk sekretess. Samtidigt som Sverige tillhörde en västlig gemenskap under kalla kriget, strävade landet efter att framstå som en självständig aktör i utrikespolitiken. Genom att kritisera både Sovjetunionen och USA – exempelvis i Vietnam- och Latinamerikafrågor – försökte Sverige stärka bilden av sig självt som en oberoende försvarare av små och alliansfria staters intressen, säger Ulf Bjereld.
Vad läsaren kan lära sig av boken
Balansen mellan makt och rätt: Utrikespolitiken måste både stärka landets säkerhet och främja folkrätten, särskilt för mindre stater som Sverige, där en stark internationell rättsordning är avgörande.
Osäkerhetens roll: Utrikespolitiska beslut fattas alltid under osäkerhet. Alternativa historiska scenarion – som en hårdare linje mot Nazityskland eller ett tidigt Natomedlemskap – visar vikten av kvalificerad kunskapsgrund för framtida beslut.
Små staters påverkan: Sverige har gjort avtryck i världspolitiken genom arbete för mänskliga rättigheter, nedrustning och feministisk utrikespolitik. Utrikespolitiken påverkas dock av inrikespolitiska förändringar, exemplifierat av avvecklingen av den feministiska utrikespolitiken 2022.